Lite tankar om amerikansk skolgång så här inför sommarlovet
Det var ett tag sedan jag skrev här på bloggen. Jag har faktiskt inte direkt haft något att skriva om; det har mest varit vardag. Vi hade iofs ett riktigt trevligt avbrott i vardagen av Gunilla och Björn härom sistens - det var lyxkant på tillvaron hela veckan lång för oss alla! Tack för att ni kom!
Hela gänget, först på lunch i Santa Cruz och sen på tur i Big Basin för att spana in de enorma redwood träden.
Karl som farmer i kommande uppsättning av Jack and the beanstalk.
Hannes - rampen (och Axel!) väntar på dig!
Men i övrigt har det varit mycket vardagslunk. Dessutom har hela maj månad varit riktigt kylig! Bra mycket kyligare än det var när vi kom den 12 januari. Så jag tror att vi kom av oss lite grand. Klubben lockade inte för mer än några enstaka tennisrundor, kaffet på helgmornarna fick sörplas på inomhus och den nyinköpta grillen såg lite övergiven ut i lilla trädgården. Men nu är det den 1 juni och ordningen verkar återställd. Både på väderfronten och på aktivitetssidan. Sju skoldagar kvar, en hel drös med avslutningsevanemang kopplat till skolan och nästa svenskbesök i klart sikte om drygt två veckor! Vi längtar!
Att sommarlovet sträcker sig över hela 76 dagar inger ju iofs respekt...! Det är nu föräldraskap och hemmafrulivet genomgår det riktiga eldprovet är jag rädd. Inga ensamma turer till klubben, kaffepauser i trädgården, bokläsande
Karl på Home Depot.
Alla barnen börjar sin dag på blått, sen kan man åka nedåt eller uppåt under dagen baserat på prestation och uppförande. Karl har varit uppe på högsta ett par gånger och är mäkta stolt varje gång såklart!
Favorit i repris. Karl sov sig igenom dagens sista lektion de tre första månaderna.
Vendela på väg till Greek Day på skolan - här fick hon extra cred för att hon gjorde posters till The Olympics och gjorde klart sin toga i god tid. Lättförtjänta pluspoäng till historiebetyget.
Karl och hans polare på Taco Tuesday.
På Stanford - tänk om någon av dem någon gång får chansen att göra ett utlandsår där!
etc. Även om plånboken blöder ymmigt är jag glad för att jag i skrivande stund kan summera 9 summer camps för barnen! Tre var. Vi ska nog fixa det här på något vis :)
Och skolan, ja. Det ÄR så intressant att följa, jämföra och fundera över. Så olik den svenska. Både vad gäller innehåll i och syfte med undervisningen, som hela mentaliteten runt omkring. Sedan ska det ju sägas att det ju egentligen inte går att jämföra. Här bygger det på en stor portion av frivilliga krafter, ffa i form av involverande föräldrar/mammor (som ju är möjligt här på ett helt annat sätt än i Sverige). Det ger ju andra förutsättningar än vad som är fallet i den svenska skolan. Inte nödvändigtvis bättre förutsättningar, bara annorlunda.
I killarnas skola, motsvarande lågstadium, medverkar uppskattningsvis någon förälder 1-3 timmar per dag på Karls nivå och kanske 1 timme per dag på Axels nivå. Till detta ska läggas halv- eller heldagsengagemang ett antal gånger per månad. Och då kan det vara upp till 5-7 föräldrar som medverkar. Det gör det hyfsat enkelt att arrangera roliga och bildande utflyktsmål, studieresor mm. Axel har tex varit på Angels island (naturreservat en kort båttur från SF), Moss Beach (strandremsa där tidvattnet kan stå väldigt lågt) och i Coloma fyra timmars bilväg inåt landet i tre dagar för att leta guld. Inte så illa att få uppleva allt det under en termin tänker jag. Karl har avverkat inte mindre än 6 field trips - varav den klart mest uppskattade var att bygga en bokhylla på Home Depot (typ Bauhause)😊.
Mest fascinerad är jag nog ändå över att det faktiskt verkar råda imponerande disciplin i klassrummen. Jag har ju mest varit inne i Karls klass, men Axel och Vendela håller med - det råder ett lugn och pedagogerna höjer ytterst sällan sina röster. Av det barnen berättar för mig skulle jag faktiskt drista mig till att säga att det råder någon slags ömsesidig respekt i klassrummet. Vendela säger att lärarna inte "talks down to you". Jag kan inte riktigt värdera det här, och jag jag inte spenderat särskilt mycket tid i ett svenskt klassrum, men det är något som känns bra i förhållningssättet här i skolorna. Absolut. Jag är nästan trollbunden ibland av pedagogiken hos Karls lärarinna, Mrs Ettari. Jag vet inte vad hon gör, men på något vis lyckas hon utan att höja rösten få 24 barn på 5-7 år arbeta strukturerar från 8.30-14.30 med alla möjliga skolämnen. Och det ser faktiskt ut som de allra flesta har det riktigt roligt.
Sedan om det är nödvändigt att kunna läsa, skriva, räkna, känna igen målartekniken hos de stora konstnärerna i denna ringa ålder är ju en annan fråga? Och om det är tillräckligt med två gånger 15 minuters fri lek på en hel skoldag? Men olikt vår svenska motsvarighet sista året på dagis/förskoleklassen - det är det iaf.
Andra saker som skiljer sig är hur kunskapen mäts. Detta land måste älska matriser! Allt som kan mätas mäts, helst i siffror om möjligt. Detta gör såklart att det är lätt att på förhand se vad de behöver prestera för att få ett visst betyg. Och missar du finns det möjlighet att i efterhand göra om det du missat på. Och du kan få extra cred för att lämna in ett uppgift tidigt eller om du väljer att göra överkursuppgifter. Finns väl för- och nackdelar i allt det här tänker jag. Vendela hävdar att det bäddar för inställsamhet hos pedagogerna. Jag tänker att det finns mycket kunskaper som inte är så enkla att mäta. Men lite sympatiskt är systemet ändå.
En annan sak som är spännande är alla dessa "speciella" dagar de har på en och samma termin. Här följer ett axplock:
- 100 Days at School
- Dress up as who you want to be when you're grownup
- Mother's Day tee
- Donouts for Dad
- Backwards Day
- Look Alike Day
- Pajamas Day
- Taco Tuesday
- Spirit Day
- Teachers Appreciation Week
- Favorite sports Team Day
Osv...!
Jag som kan ha svårt att komma ihåg att påminna barnen om att plocka med sig en frukt hemma i Sverige har fått steppa upp rejält här. (Vid sidan av lunchlådan X 3 som ska fixas varje dag.... ) Mycket fix alltså! Men, lite kul ändå med de här dagarna får jag nog ändå säga. Även om det kanske inte är helt kul att i sexan traska iväg i pyjamas på morgonen (Vendela vägrade), så finns det något uppsluppet, och lite teambildande, i allt det här!
Sen det här med att sjunga patriotiska sånger vid morgonsamlingen för att därefter svära trohet till den amerikanska flaggan med handen på bröstet - just där tror nog skillnaden mellan den svenska och amerikanska skolan blir allra tydligast. Ler, dock med lite motstridiga känslor, när jag ser och hör Karl rabbla "I pledge allegiance to the flag and to the republic" osv. (Och minns med samma motstridiga känslor en liten Vendela på 2 år som med van hand gjorde korstecknet före middagen på kvällarna som en följd av vad hon lärt sig göra på sin katolska förskola i Sankt Lars parken i Lund för en herrans massa år sedan.) Det bästa vi kan hoppas på är att alla nya/annorlunda saker barnen upplever det här året berikar dem. Att det som de är vana vid inte behöver vara det enda möjliga. Att deras värld blir lite större.
En helt annan sak. Alla ni där hemma som liksom vi gillar "Dagbok för alla mina fans" av Jeff Kinney. Det är exakt här som det beskrivs i böckerna! Vi har klämt alla böckerna nu tror jag, här heter de roligt nog "Diary of a Wimpy Kid" - och det är helt galet roligt vad många incidenter barnen kommer hem och berättar om som vi redan läst om i böckerna. Bara härom veckan berättade Axel att det just nu var förbjudet att springa och att leka ta fast (tag) på skolgården. De körde därför "walking air tag". Någon som känner igen den episoden? Ljuvligt😊!
Så jag känner att det så här inför sommarlovet kokar ned till att det såklart finns både för- och nackdelar med den svenska respektive amerikansk skolan. Jag har ju dessutom bara insyn i hur mina barns skolor fungerar, och jag har ingen som helst aning om hur representativa dessa är för den amerikanska skolan. Vi har dessutom turen att få bo i ett område där samtliga public schools är väldigt högt rankade. Men sammantaget; känslan jag bär inom mig just nu är att jag nog ändå är rätt så fascinerad! Barnen, ja, de är nog föga imponerade; antagligen mest skoltrötta och kan inte nog se fram emot att få sovmorgon i närmre 11 veckor.
