Pfannenstills i San Francisco

Nu är det bara tre veckor till vi är åter på svensk mark. Var tog hösten vägen? Eller för all del det här året...?! 

Jag har tillägnat två av tidigare blogginlägg till Vendela respektive Karl. Så nu är det Axels tur. 

Axel är kanske den i syskonskaran som genomlevt allra flest förändringar detta året? Axel började på Elementary Shhool

(Arundel) i januari, i en integrerad third/fourth grade och hade turen att få fantastiska Ms. Propp. En helt underbar kvinna med lila slingor och världens största hjärta. Hon fattade tycke för Axel alldeles från början, det var tydligt. Hon berättade för mig att hon sällan träffat en sån positiv elev förut. Hon var helt säker på att han inte hade någon större susning av vad som hände på lektionerna den första tiden, men varje gång hon frågade honom om det var okey log Axel stort och gav tummen upp. Hon lät honom ta det hela i sin egen takt och vid första terminsslutet kring påsk avstod från hon att sätta siffror i de cirka 30 betygskolumner som Elementary barnen bedöms efter. Hon skrev helt enkelt en sammanvävd bedömning av Axels prestationer och det var en väldigt uppmuntrande och positiv läsning. Axel gillade ämnena och uppläget är jag rätt säker på. Det var mycket grupp- och projektbaserat och det fanns många möjligheter till kreativa inslag. Axel blev riktigt biten i den föramerikanska historiken och de ursprungsgrupper som levt i Kalifornien. 

Det var på många sätt en härlig klass och Axel var långt ifrån ensam om att ha annat än amerikanskt ursprung. Så är iofs fallet för samtliga skolor och klasser häromkring. En stor kinesisk population, många med ryskt och franskt ursprung. Även Vietnam, Japan, Mexico, Tyskland etc. är representerat. Jag är så glad för att barnen har fått uppleva detta. 

Efter sommaruppehållet var det så dags för Axel att flytta över till Vendelas skola, Tierra Linda (Middle School) som huserar fifth till eight graders. Och som jag ser det; två helt skilda världar. Medan föräldramedverkan är en förutsättning i de lägre årskurserna, är man inte välkommen på campus ens i Middle School. Vill man lämna en glömd trumpet, matsäck eller bok gör man det i receptionen. Vidare; medan det är väldig styrd undervisning i Elementary School, bygger de högre årskurserna på mycket självständighet hos eleverna. Inte heller ingår man i en fast klass med ett fast klassrum, utan det skiftar från lektion till lektion. Och läxorna... De var många redan för Axel i våras, men ingenting mot hur det sedan blev på Tierra Linda. Inlämningsuppgifter i flera ämnen varje dag, prov varje vecka och en väldigt högt tempo. Och du mäts verkligen på kors och tvärs. Hur väl har du klarat av hemuppgifterna, proven (som därtill delas upp i hur många rätt du har kontra hur mycket du bedöms ha ansträngt dig), hur aktiv har du varit på lektionerna etc. Så Axel har minst sagt fått lägga större delen av sin fritid på skolarbete hela hösten. 

Även vissa helger har fått stycka med. Det är nämligen som så att får man x antal fel på ett prov får man "test correction". Och det kan infalla över en helg. Då förväntas du inte bara skriva rätt svar på de uppgifter du hade fel på, du ska därtill reflektera över vad som blivit fel och varför du missförstod det hela. Puh. Bara för att ge ett exempel; när svärmor Gunilla var över här i september satt Axel och Johan en söndag och gjorde just test correction på ett English Language Art test. En del av frågorna var rätt kluriga. Gunilla (som är grym på språk), jag och Johan gjorde vårt allra bästa för reda ut vad läraren var ute efter, men vi gick vi bet på en flera av uppgifterna. 

Så, hatten av för Axel som klarat av att hålla i! Jag är djupt imponerad. Fina betyg blev det dessutom nu i samband med terminsslutet vid thanksgiving. Flera A och B fick han minsann. Och den lilla tvisten jag la in när jag första sommarlovsveckan villkorade killarnas Mine Craft spelande med att de var tvungna att prata engelska om de skulle spela - den visade sig betala av väl. Det är inte bara när de spelar de pratar engelska med varandra längre, det har spillt över även på när de hittar på annat ihop. Så det är många många timmars tränande av engelska de två har tagit sig igenom tillsammans. Och sedan dryga månaden tillbaka pratar även Karl flytande nu. Han blandar dessutom språken friskt - vi får väl se hur länge det håller i sig på svensk mark😊. 

Men Axel har saknat det spontana vardagslivet hemma i Sverige en hel del. Så han räknar faktiskt ned dagarna tills vi åker hem nu. Han säger att han direkt när vi kommer hem ska dra till skatebanan. Och bara hänga. Vill vi honom något kan vi bara ringa på hans mobil. Och jag kan redan se skolväskan slängd i hallen i huset hemma, med ytterdörren på glänt. Och ingen Axel hemma. För han hänger med polarna. Antagligen på skatebanan. 

Och det har varit tufft för honom här. Med alla koder kring hur play dates arrangeras, vardagarna som fylls upp av skola och läxor och inte minst saknaden av kompisarna hemma. Så även om han på många sätt nog haft ett helt fantastiskt är, och fått uppleva så mycket annorlunda saker - så är det nog ändå så att han trivs vääldigt bra i lilla Åkarp😊. Sen tror jag att det är mycket här han kommer sakna när han väl landar hemma. Bara ta en sån sak som vädret. Senast imorse, och vi är ändå inne i december, traskade han iväg till skolan i shorts! Och för att inte tala om vår kolhydratrika kost här. Jag tror Axel satt i sig si sådär 100 cheesburgers. Och cola. Och hur mycket chokladmjölk, brownies, chocolate chip cookies etc. som helst. En sak är säker; han kommer inte gilla återgången till Linas matkasse hemma, det är jag hyfsat säker på.