Adjustment - på gott och ont
Idag går vi in på månad 2 i San Francisco. Vi har alltså varit här i exakt en månad, och livet börjar så sakteligen övergå i någon slags vardag. Det har varit en hel del som har varit lite krångligt inledningsvis. Annat har varit lätt. Vissa saker snappas snabbt upp, medan andra inslag är lite svårare att ta till sig. Det är t.ex. inte särskilt svårt att vänja sig vid klimatet. Det är nästan alltid blå himmel, och barfota-väder varje dag. Friskt och lite kyligt på mornarna, men med vetskap om hur det blir efter 9-snåret så traskar barnen iväg till skolan i bara en tröja, och max en tunn kofta. Som svensk är detta ju helt galet fantastiskt. Och vi har hittills bara upplevt januari och februari. Kommer säkert dagar då vi längtar efter regn och svalka - men inte ännu iaf. Och bara en sån grej att innan det skymmer på kvällarna, så går det fint att gå ut i trädgården i t-shirt och köra lite amerikansk fotboll! 
Finns säkert en och annan som undrar hur jag klarar av att anpassa mig till hemmafrulivet. Svaret är nog att jag antagligen är den som har svårast att anpassa mig ;) Det ÄR definitivt enklare att jobba än att klara av jonglerandet som hemmafruandet kräver. Iaf för mig. Men det går definitivt framåt. Det får bli ett framtida blogginlägg. Nu ska jag åka och lämna Karl om 5 minuter. Sen blir det Tabata efterföljt av några längder i poolen på klubben (som sagt, vissa saker är enklare att vänja sig vid). Sedan ska jag ut och jaga grejer till killarnas Vakentine's skolgrejer imorgon och sen ska jag hoppa in och hjälpa till i Karls klass på sista lektionen, skrivverkstad!
Annat som är lätt att anpassa sig till är alla fantastiska råvaror! Vi äter ekologiskt odlade bär varje dag. Finns massvis med skaldjur att tillgå och halva frysen är full med glass i alla möjliga och omöjliga smaker. Liite svårare att anpassa sig till är hela logistiken kring handlande och matgrejande... Det tar tid att handla i det här landet. Det funkar inte att som hemma ta cykeln ned till ICA Mathus i Åkarp och plocka ihop något snabbt till middagsmaten. Här gäller det att vara medlem i rätt affär, ha med rätt kort, veta i vilken affär vad kan handlas och inte minst bilkörandet och bilköandet till och från. Och sen har vi den lilla detaljen med lunch-bags som barnen har med sig varje dag. Lunch plus mellanmål. Och det är inte vad som helst som duger att packas ned, när man försöker smälta in bland klasskamraterna på lunchen... Hemmafruande på hög nivå alltså. Men däremot har barnen blixtsnabbt anpassat sig till den kolhydratstinna kosten och snackstraditionen. Hur det ska gå att avvänjsas ifrån väl hemma i Sverige blir intressant att se.
Och skolan då? Ja, här har vi absolut den största utmaningen när det gäller anpassning. På gott och ont. Även om vi efter fyra veckor river av läxorna lite snabbare är det fortfarande mycket(!) läxor. Karl är inte särskilt förberedd på det här. Axel är inte van att ha 4 läxor per dag, och Vendela kämpar på med att hantera den grad av självständighet som middleschool kräver. Men hon fixar det galant, det gör hon.
Till detta ska läggas alla "sidogrejer". Bara denna vecka ska 22+36 valentine's card göras (killarna), rosa kläder inhandlas till Valentine's party (Vendela), bakas och köpas til teaparty (Karl) resp. sweethearts dance (Axel). Och idag är det tvärt-om-dag på Karl skola - kläder ska tas på tokigt osv. Och sen är det sista dagarna för killarnas skolas auktion - det handlar om att samla in pengar till den nödvändiga delen som helt finansieras via donationer etc. Jag ska i aktionen bjuda på "godnattsageläsning" med Mrs Ettari, Karls lärarinna :) Så det är hel del som ska fixas med. Men på det stora hela gillar jag barnens skolor. Bara beskåda den här bilden av Karl från förra veckan när de firade 100 dagar avklarade av skolåret <3
