Dessa hjälpsamma amerikaner!
Okey, inga bilder idag, utan istället bjuder jag på några pinsamma fadäser för egen del. Men bara för att visa på hur fantastiskt hjälpsam jag upplever den gemene amerikanen vara. Och det gäller inte bara för all servicepersonal (som man ju ger rikligt med dricks till), utan också för den som du bara råkar stöta på någonstans. Först ska bara nämnas att jag skulle vara helt för att införa liknande dricks-system i Sverige som i USA - detta är defintivt en av se saker jag kommer sakna när vi återvänder till Sverige. Du blir så himla himla trevligt bemött överallt här - i restaurangen, mataffären(i synnerhet), klädesbutiken eller bara i kön på det lokala kaffestället. Sen finns det såklart en baksida med lågt betalda arbeten som mer eller mindre bygger på att dricksen är god... Men det är bara så trevligt att konsumera i det här landet😊!
Nåväl, tillbaka till mina små fadäser. Det har en väldigt tydlig minsta gemensamma nämnare. Bilkörande. (Mamma, du kan sluta läsa nu.) Jag har t.ex. kört in i en äldre väldigt trevlig herre på väg till IKEA i Palo Alto. Inte i särskilt hög hastighet destobättre. Men ändå. Och hans bil blev rätt så skrapad, medan min klarade sig hyfsat. Men det var inte tal om att detta vara någon större grej. Inte alls. "I'm not that kind of guy you know". Okey... Han hörde av sig dagen därpå, och efter att ha försäkrat sig om att jag mådde okey efter gårdagen, undrade han om det var okey att jag bekostade 2-3 kiropraktorbesök för honom? Det var det😳. Och sen var det liksom bra med det. Inget efterspel.
Och när jag en kort tid där efter svängde in hos bilhandlaren för att få regestreringsskyltarna till vår bil kom nästa hjälpsamma hand. Bilmekanikern, som höll på att greja med en bil, undrade vad som hänt med min bil och om han kunde få fixa till det? Okey... Så lite tvätt och sen färg, och putsning dagen därpå - voilà, problem solved. For free.
Ytterligare en kort tid därefter var jag på biltvätten, en sån där man läser tidningen och dricker kaffe (i solen såklart) medan någon annan gör bilen fin både in och utvändigt. Men då hände såklart det som inte får hända, men som iaf händer mig hyfsat ofta. Lämnas bilnyckeln i och dörren stängs, ja då är du utelåst. Otroligt jobbigt. Minns inte när det var ens möjligt att åstadkomma på en bil köpt i Sverige. Vet att pappa med hjälp av en galge lyckades låsa upp vår röda Ford Escort i början av 80-talet - men kan inte minnas att jag varit med om det därefter. Och skulle det vara möjligt, skulle det med största sannolikhet att hänt mig. I alla fall: i kön till kassan hos biltvätterian där jag planerade be dem att ringa efter en taxi, kom en kvinna fram (som observerat min lilla fadäs) och frågade om hon fick lov att skjutsa mig hem (det är defintivt en bit bort) och tillbaka så att jag kunde plocka upp en extranyckel. Okey... Det hade jag inte väntat mig. Så blev även besöket hos fantastiska Duckeys positivt. Men nästa gång jag ska dit tänker jag plocka på mig en extra nyckel. Och veva ned alla rutorna. Och försöka lista ut vad det är för fel jag gör....
Jag skulle kunna bjuda på fler sådana här exempel. Som Amy, en mamma till en kille i Karls klass, som för att hjälpa Karl under lektionerna googlar fram svenska översättningar och spelar upp dem för honom. Om som när hon är på IKEA snappar upp nya ord som hon kan säga till Karl. Bara så gulligt.
Det är min initiala spaning på amerikanen; en otroligt hjälpsam, "easy going" och allmänt positiv figur. Överallt här omkring slås jag av denna vänlighet som riktas vår familjs väg. Fast man knappt känner oss. Skolpersonalen, föräldrarna till klasskamraterna, alla vänner till min styvsyster etc. - det är på något vis utmärkande. Funderar en hel del på vad detta kommer från, och på vilket sätt det skiljer sig från den svenska kulturen. Vi omges ju av supervänliga människor på hemmaplan också såklart - men det finns defintivt en skillnad i hur man bemöter "okända" personer. Och det har nog inte bara med dricksen att göra😊.
