Höst i California
Förra blogginlägget gjordes från Hawaii och då kändes det som om sommaren och barnens sommarlov just hade börjat. Mycket har hänt sedan dess.
Jag, och jag vet att barnen och Johan känner likadant, tycker att det ska bli superspännande att få uppleva Halloween, Thanksgiving och slutligen julförberedelserna. Redan nu är det Halloweenpyntat här och där och när vi besökte Disneyland i måndags var det som att besöka en enda stor pumpa!
Och Vendela den lilla loppan for till Sverige... Hon kuskade runt på Österlen och i trakterna kring Åkarp under drygt två veckor och verkar ha haft det hur roligt som helst! Tack Klara och Astrid som fixade middag i Brantevik, tack till alla goa åkarpskomisar (med hjälp av lite föräldrar!) som tog så väl hand om henne. Överrraskningsmiddag, övernattningar, Malmöfestival, shoppingturer och badutflykter till Lomma osv. Och såklart alla goa mor- och farföräldrar som lyckades håva in henne några korta stunder för lite lugn och ro😊. Det var en mycket trött och nöjd tös vi hämtade upp på SFO i mitten av augusti. Och ska tilläggas, en hyfsat lättad mor.
Det är en häftig skola tycker jag, även om jag inte är övertygad om dess höga krav på barnen rent "akademiskt". Häftig för att man som elev tre dagar i veckan under en lektionstimme får ägna sig åt valbart kreativt ämne. Axel spelar i skolans blåsorkester, och repar med skolans jazzband två dagar i veckan före skolan. Vendela har teater. Lite roligt att se alla barn i morgonrusningen kånkades på sina instrumentfodral😊. Det verkar vara en bra stämning på skolan och både Vendela och Axel verkar trivas riktigt fint där, och är på gott humör när de kommer hem. Min enda invändning är, och det trodde jag nog aldrig att jag skulle tycka, att tempot är aningen för högt och kraven på barnen stundvis orimliga. Såklart spelar det stor roll att våra barn inte har engelskan som första språk, men ändå. Det handlar om 3-5 läxor per dag - en del av dem hyfsat omfattande. Jag tror inte att barn i den åldern mår bra att efter en lång skoldag sitta kvar x antal timmar på biblioteket för att ägna sig åt läxor (jodå, så ser det ut för många, många barn) kombinerat med ett antal aktiviteter som tar vid efteråt. Jag tror att man bara "behöver va' en god stund varje dag. Pågående läxdebatt i Sverige (antar att den fortfarande pågår) känns fjärran här.
Vi hade en fantastisk sommar även efter hemkomsten från Maui, Hawaii. Axel var tillsammans med Hannes på den, i hans värld, mytomspunna Woodward campen och åkte scooter non-stop i en vecka. Vendela drog hem till Sverige på ett två veckor långt stopp. Skolan har varit igång i över en månad här med allt vad det innebär. Vi har haft flera härliga besök från Sverige, och ser fram emot nästa veckas (och sista? Eller har vi någon som är sugen på att hinna hit?) Sverigebesök. Nu senast hade vi min mamma med man här och det var riktigt mysigt att bara vara tillsammans❤️!
Det har sammantaget varit en fantastisk härlig sommar, och en hyfsat intensiv start på hösten. Parallellt med att allt kickade igång här med skola, aktiviteter och allt annat som augusti för med sig, blev vi med hus hemma i Sverige! Vi kan inte nog tacka Maria och Martin för att de traskat runt på visningar för vår räkning. Kommer nästan att sakna våra face time konferenser efter visningstillfällena😘! Det var lite surrealistiskt att sitta och blicka ut över bergen här samtidigt som ni tog oss runt via foton, filmer och små rapporter i hus efter hus i lilla Åkarp på andra sidan Atlanten.
Så nu är det officiellt; vårt äventyr här i Kalifornien stannar vid ett år. Så var den ursprungliga planen, och även om vi såklart höll dörren öppen för en eventuell förlängning känns det som om hela familjen är väldigt tillfreds med det här beslutet. Även om det återstår ett antal månader för oss här nu, kan jag redan nu konstatera att detta på alla vis har varit ett helt fantastisk och ovärderligt äventyr för oss. Såklart tufft och utmanande i sina delar, framför allt för barnen. Men vilka erfarenheter de kommer att ta med sig hem, och vad vi upplevt tillsammans under det här året! Det är inte bara en annorlunda vardag som utspelar sig här för oss. Geografin gör det ju också enkelt att pricka av så många vackra, coola (San Francisco är ju bara en så cool stad) och häftiga platser över en helg eller annan ledighet. Förra helgen var vi t.ex. i LA och stannade då tre dagar i Newport Beach som fullkomligt knockade mig (och Johan också vet jag) med sin charm och sin surfatmosfär. Det var en märklig kombination av Hawaii, California och sydeuropa med sina trånga gränder, etagestrandhus och små kanaler som letade sig in överallt. Älskade det! Och så fick vi ju hänga med världens bästa kusin Anna och Peter! Anna: Thanks for visiting us - we had such a great time❤️! Say hallo to Tino!
Och nästa helg igen åker vi med Johans mamma och man till Yosemite, en plats som enligt många häromkring ska vara den vackraste de upplevt.
Så det är med blandade känslor jag börjar dra i alla praktikaliteter inför vår hemresa, som är satt till den 20 december. Det är mycket och många som vi saknat det här året, men jag är säker på att det likaledes kommer vara mycket och många här som kommer saknas väl tillbaka i ett grådaskigt skåne på cykeln på väg in till jobbet kl 06.30 en tisdagsmorgon....
Men det är ju inte dags ännu för en slutkläm. Vi har ju trots allt nästan tre månader kvar. Och det ska bli väldigt spännande att få uppleva hösten här! Färgerna skiftar så sakteligen i ett och annat träd, även om temperaturen ännu är bara helt ljuvlig.
Jag, och jag vet att barnen och Johan känner likadant, tycker att det ska bli superspännande att få uppleva Halloween, Thanksgiving och slutligen julförberedelserna. Redan nu är det Halloweenpyntat här och där och när vi besökte Disneyland i måndags var det som att besöka en enda stor pumpa!
Innan jag går händelserna i förväg måste jag ju skriva något om andra hälften av sommaren och början av hösten! Väl hemkomna från Maui (vilket ställe - kan ni komma dit någon gång; åk!) drog förberedelserna igång för att skicka iväg Axel och Hannes på scooterläger i en vecka i de vackra omgivningarna kring Lake Tahoe. Detta är en sådan där "once in a lifetime experience". Jag kan inte göra Axels upplevelse rättvisa genom att försöka mig på att beskriva den här. Men jag kan ändå lite grand föreställa mig vad det innebär att vara 10 år och få ägna sig åt det man tycker är roligast på jorden dagarna långa, träffa professionell åkare, grilla s'mores på kvällarna runt en lägereld med likasinnade - jag har svårt att tänka mig annat än att det är ett sånt där barnaminne som fastnar. Axel var väldigt förväntansfull inför lägret, och det var en mycket nöjd kille som hämtades hem veckan därpå. Och såklart extra kul att få uppleva allt detta tillsammans med Hannes! Så tack Hannes och Lolo för att ni drog tillbaka(!) till SF och oss bara ett par veckor efter att ni lämnat oss. Ni förgyllde verkligen många sommarveckor för oss😘!
Och Vendela den lilla loppan for till Sverige... Hon kuskade runt på Österlen och i trakterna kring Åkarp under drygt två veckor och verkar ha haft det hur roligt som helst! Tack Klara och Astrid som fixade middag i Brantevik, tack till alla goa åkarpskomisar (med hjälp av lite föräldrar!) som tog så väl hand om henne. Överrraskningsmiddag, övernattningar, Malmöfestival, shoppingturer och badutflykter till Lomma osv. Och såklart alla goa mor- och farföräldrar som lyckades håva in henne några korta stunder för lite lugn och ro😊. Det var en mycket trött och nöjd tös vi hämtade upp på SFO i mitten av augusti. Och ska tilläggas, en hyfsat lättad mor.
Annat som augusti bjöd på var vinprovning i Napa Valley och umgänge med the Earleys och the Moroneys! Kan inte återge den här helgen på ett rättvist sätt, men den var magisk. För mig bara så amerikansk! Det fantastiska boendet (herrgården?) som min styvsysters utvidgade familj hyrt där vi smuttade på lokala viner, spelade beach volley ball och umgicks medan barnen badade i poolen. Solnedgången som färgades av de stora skogsbränderna 30 miles norröver; tragiskt såklart men vilken syn samtidigt. Frukostarna på det lilla caféet i pittoreska St Helena och såklart vinprovningarna! Så glad att vi fick uppleva detta😊. Thanks to the extended Earley family and to Linda and Brett for an amazing weekend❤️!
Sommaren 2015 avrundades i lugnt tempo på hemmaplan. Några småturer till San Francisco och mycket häng vid poolen på klubben i den rätt så intensiva augustivärmen. Och som varje sommar känns det som att när skolstarten är en eller två veckor bort börjar syskonkärleken (och föräldrarfantasin om vad som ska hittas på) ta slut... Om det så är i San Carlos, Åkarp eller Brantevik spelar ingen roll verkar det som. Det är dags helt enkelt.
Skolstarten här var lite extra spännande för Axel som lämnade elementary school och började på middel school, på samma skola som Vendela. Så nu är det de, och inte killarna, som slår följe till skolan varje morgon.
Det är en häftig skola tycker jag, även om jag inte är övertygad om dess höga krav på barnen rent "akademiskt". Häftig för att man som elev tre dagar i veckan under en lektionstimme får ägna sig åt valbart kreativt ämne. Axel spelar i skolans blåsorkester, och repar med skolans jazzband två dagar i veckan före skolan. Vendela har teater. Lite roligt att se alla barn i morgonrusningen kånkades på sina instrumentfodral😊. Det verkar vara en bra stämning på skolan och både Vendela och Axel verkar trivas riktigt fint där, och är på gott humör när de kommer hem. Min enda invändning är, och det trodde jag nog aldrig att jag skulle tycka, att tempot är aningen för högt och kraven på barnen stundvis orimliga. Såklart spelar det stor roll att våra barn inte har engelskan som första språk, men ändå. Det handlar om 3-5 läxor per dag - en del av dem hyfsat omfattande. Jag tror inte att barn i den åldern mår bra att efter en lång skoldag sitta kvar x antal timmar på biblioteket för att ägna sig åt läxor (jodå, så ser det ut för många, många barn) kombinerat med ett antal aktiviteter som tar vid efteråt. Jag tror att man bara "behöver va' en god stund varje dag. Pågående läxdebatt i Sverige (antar att den fortfarande pågår) känns fjärran här.
Men sammantaget hoppas och tror jag att barnen plockar med sig något av allt det som är bra med sina skolor här med sig hem till lilla Åkarp. Skulle verkligen gilla om de kallade sina pedagoger Mr. och Mrs.; men förstår samtidigt det orimliga i det😉. Skulle inte heller ha något emot om de efter genomförda prov plockade med sig resultaten hem för att ägna sig åt att korrigera sina fel och arbeta med att ta fram de rätta svaren. Ja, det finns många små exempel som är väl värda att bevara. Och såklart, mest av allt hoppas jag ju att de plockar med sig en känsla av allt inte ser ut som det gör på hemmaplan. Att världen blivit lite, lite större för dem.
För mig innebär hösten ett försök att suga ut det allra sista av den "paus mitt i livet" som det här året inneburit för mig. Låter lite pretentiöst, jag vet. Men det är ju ändå någon slags paus i allt som annars bara tuffar på. Jag kommer spendera så mycket tid jag bara kan på Filoli Garden and Mansion - min nyaste kärlek. Jag kan snart alla små rum i denna fantastiska botaniska trädgård utantill, men lyxen i att sitta och läsa på en bänk i skuggan i någon del där är obetalbar. Och hur ofta kommer jag få möjlighet att göra något liknande väl hemma i Sverige? Hoppas också på en del turer in till San Francisco - finns mycket kvar där att uppleva. Gärna på tu man hand med Johan - det har inte hunnits med.
Sen måste jag förr eller senare ställa in mig på "jobb-mode" igen - hur det nu ska gå till. Det har varit så vilsamt där uppe i hjärnkontoret en lång tid nu😊. Och såklart - vi har ett hus att renovera! Initialt på distans. Det kräver insatser från min sida; inte minst när det gäller att kommunicera med byggare mfl från en helt annan tidszon. Spännnande är bara förnamnet. Låter en bild på vårt nyinköpta funkishus från 1941 i Åkarp få avsluta dagens blogg. Ska bli riktigt spännande att så småningom boa in oss där. Visst är det fint?
